I söndags tipsades jag av en god vän på Facebook att lyssna på söndagsgudstjänsten i P1. Jag brukar vanligtvis inte göra det men denna gång var det en sampredikan med Marcus Birro som gäst.
Genast blev jag nyfiken och hittade gudstjänsten på sr.se där den fanns att lyssna på i efterhand.
Även om jag själv inte skulle benämna mig som kristen så har jag en tro. Jag är även väldigt nyfiken av mig.
Den var en riktigt spännande och intressant. Om du vill lyssna så kan du göra det här.
Idag var det då dags för Marcus Birros krönika i Expressen, jag läser dem ibland sporadiskt, men denna gång läste jag texten extra noggrant och eftertänksamt. Den handlar om drömmar, att de kostar, att alla som i andras ögon kan tyckas ha det enkelt i livet och ”alltid” når sina drömmar har i själva verket har fått kämpa hårt för att nå dit. Vi vet aldrig vad som ligger bakom varje människas steg framåt i livet. Men vi skapar oss gärna en egen uppfattning och åsikt av de fragment vi har att tillgå och tyvärr kan det många gånger bli missvisande och skevt.
Jag försöker, så gott jag kan, att inte skapa mig åsikter om andra utan att faktiskt ha på fötterna först. Utan vara ödmjuk i min uppfattning eftersom det alltid finns så mycket faktorer som vi utanför inte ser.
Hans ord är riktigt tänkvärda och under en vecka som denna, Prideveckan här i Stockholm, kan vi alla till mans behöva fundera över hur snabba vi är på att bilda uppfattningar och åsikter om sådant som vi egentligen inte vet speciellt mycket om. Men att däremot ta reda på information för att faktiskt kunna skapa sig en sann åsikt är något alla borde testa att göra.
//Anna